madamlitchi.blogg.se

 

Ibland har man ingen kontroll alls. Det är andra som bestämmer över ens vardag. Själv hänger man bara med som en blobb och hoppas att det blir skapligt bra. Inget jag kan rekommendera men ibland har man inget val.

Är man helt i händerna på folket i The Capitol (ni kan väl er Hunger Games?) och de bestämmer sig för hur landet ligger men det inte alls stämmer med din bild, vad gör du då? Bryter ihop, knyter handen i fickan och gör som de bestämt? Vilket innebär att du vet att du går mot en arena där du inte kan vinna. Frågan är bara hur länge du lyckas överleva. Eller försöker du åtminstone slåss på vägen? Du har inte orken men du vet att väl på arenan är det kört, det kommer inte gå mer än ett par dagar så är du uträknad.

 

Jag har turen att jag har en vapendragare. Denna vapendragare är det lite riv i, till min stora lättnad. Från att ha varit i ett mörker och på väg till nämnda arena var det dags för möte med vapendragaren. Hon kan prata med folket i The Capitol på deras språk, så att de lyssnar. Men bara om man har tur.

 

Det gäller att få prata med rätt folk där och vem som är rätt, det vet man inte i förväg. Det är superpopulärt att skylla hjärtlösa beslut på andra högre upp i hackordningen, i en annan stad, men det spelar faktiskt roll vem som tolkar och hur de väljer att tolka. För man kan tolka på olika sätt. Alla är inte lika, inte ens i The Capitol.

Det var precis vad som skedde idag. Vapendragaren bråkade för mig när jag inte hade orken och fick tag i rätt människa i The Capitol. En människa som vågade titta och se att det var fel beslut som höll på att fattas. Som hade kurage att fatta rätt beslut och det också snabbt, innan skadan blev för stor.

Kan säga att det gjorde min dag fullständigt. Jag är inte på väg till arenan längre. Lättnaden är så stor att jag tror att jag ska gå och svimma en liten stund.